Försvarspolitisk debatt

I riksdagen var en försvarspolitisk debatt under måndagen. Efter reklamen på Försvarsbloggen kunde jag inte låta bli att lyssna lite. De som vågade säga något, föra några lite djupare resonemang, tyckte jag var Peter Rådström (mp) och Allan Widman (fp). Försvarsministern är alltid en besvikelse när han talar. Det han säger är tunnt och han vågar aldrig föra några ärliga resonemang. Han ägnar sig bara åt att försöka knipa billiga poänger i debatten, sådant som populärt kallas pajkastning.

Men mest komisk är definitivt Gunilla Wahlén (v). Hennes åsikter om försvarspolitiken är ganska exakt det gamla pensionerade officerare brukar säga bör vara vår försvarspolitik. (Förutom att de ju inte har några närmare uppfattningar om anslagsnivåer och liknande.) Det som är så komiskt är att det är vänsterpartiets politik! En stor värnpliktsarmé, med regemeten i varenda mellanstor stad och uppåt! En rejäl försvarsindistri med rejäla hemsnickrade vapen! Med dagens inlägg antydde t o m Gunilla att vi bör ge SAAB i uppdrag att tillverka helikoptrar också, så att vi slipper köpa det utomlands. (SAAB automobile kanske kan börja tillverka helikoptrar och vindkraftverk?! Det är väl nästan samma sak, och inte så olikt en bil, väl?). Och utomlands, dit ska vi minsann inte skicka en enda man! (För i vänsterpartiets försvar så är det väl bara män, som det var på det gamla goda 70-talet?) Och allt detta sak man få in i dagens anslag, minus några miljarder...

Jag deltog i en försvarspolitisk diskussion i Linköping som Svenska Freds och några frivilligorganisationer anordnade. Hon var den enda rikspolitikern, så jag hade väl lite förväntningar på vad hon skulle säga. Hon drog i huvudsak resonemanget jag refererar ovan. Jag kom då med lite invändningar och i all vänskaplighet bad henne utveckla sig lite eftersom jag inte fick ihop det. Men hon blev snarast förbannad på mig, det skar sig snabbt.