I morgon ska vi i Landstinget i Östergötland ha ett temasammanträde om prioriteringar. Öppna prioriteringar i sjukvården började den förra majoriteten (s+mp+v) med 2003. Högljudda delar av den dåvarande oppositionen menade att prioriteringar var inget som politiker skulle syssla med. För att citera Finn Bengtsson, läkare och numera riksdagsledamot (m) så är prioriteringar "något som ska ske i mötet mellan läkare och patient". Kristdemokraterna menade att resutltatet av prioriteringarna blev "Svarta listan". Prioritera skulle vi icke. Nej. No. Non. Dabi.
Sedan blev det val och de borgerliga satt plötsligt i majoriteten. Nu skulle man fortsätta det arbete som vi faktiskt inledde i bred enighet (fram till mediestormarna 2003 när vissa fick kalla fötter) menade man. Men att kalla de beslut som har tagits i HSN sedan valet 2006 för prioriteringsbeslut är något av en överdrift. Verksamheterna har anmält in en rad saker som de anser att de behöver politiskt stöd och resurser för att göra. HSN har svarat till nästan alla: Jovisst det är bra, gör det ni - med befintlig budget. Endast till några enstaka områden har medel tillskjutits.
Nu har vi till morgondagens sammanträde fått ett jättebra underlag, framtagit av en av våra mest dugliga tjänstemän, Bengt-Göran Emtinger. Om underlaget är politiskt förankrat hos majoriteten och detta underlag anger riktning och tempo för det kommande prioriteringsarbetet, så finns det en chans att det blir riktigt bra. Kanske är cirkeln sluten nu för flera borgerliga politiker; Kan vi äntligen börja prioritera igen? Är det den snabbt vikande ekonomin som har tagit oss hit? (Igen, det var ju den som fick (s+mp+v) att börja.)
Om jag alls deltar i temadagens avslutande debatt så ska jag stryka medhårs med silkesvantar - så viktigt är det att jobba med prioriteringar på riktigt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar