Deutchland - en mardröm att flytta i

Hur osmidigt kan man göra det att hyra lägenhet? När man hyr av de stora kommunala fastighetsförvaltarna i Bremen har man lite uppförsbacke innan man kan möblera upp.

1. Skaffa mattor eller någon form av golv. Det som finns i lägenheten är ett väldigt fult undergolv. Heltäckningsmattor är poppis i Tyskland. Undra på det!

2. Skaffa köks- och badrumsskåp att skruva upp. Det som finns i köket är en diskbänk och en blandare. I bästa fall ytterligare någon arbetsbänk och en spis.

3. Kyl, frys och tvättaskin bör ingå i ett modernt hem. Gemensam tvättstuga är på tok för kommunistiskt, finns inte.

(4. kontakter till taklamporna är tjafsigt - här skall man skruva i en sockerbit uppe i taket.)

Eftersom flytten precis som i Sverige skall ske vid månadsskiftet kan det bli lite stressigt den där dagen. Om man inte vill betala en extramånad förstås.

Deutchland, Deutchland wo bist die kinder?

(Min tyska är säkert inte korrekt)
Knappt två veckor med familjen i Bremen, hälsade på bekanta. Tyskland är inte så annorlunda, men ganska. Konservativt, på sätt och vis. Jättebra cykelanpassat men uselt handikappanpassat.

Var finns barnen? Det verkar finnas betydligt färre barn i Tyskland än i Sverige. I alla fall i stadslivet. Men så känns det också lite besvärligt att röra sig med barnvagn. Knöligt på spårvagnen. Svårt att hitta hissen i varuhusen. I invandraraffärerna belamrar de hela golvet med kartonger och varor, sedan säger de till en att lämna barnvagnen i entrén. Jag blir förbannad och går ut.

Jag vet att det låter självgott men jag kan inte låta bli att säga det: Jag såg inte en man som ensam var ute på stan med små barn. I Sverige är det trots allt inte så ovanligt...

I förorten där vi bor bor det också ganska många invandrare. Där finns det ganska gott om barn. Det tyska socialförsäkringssystemet verkar vara dels ganska konserverande och dels stimulera barnafödande bland de mindre priviligierade. Kanske mer om det en annan gång.