torsdag 28 januari 2010

Evidensbaserad politik

"Bakom en tunn fasad av handlingskraft har vi i praktiken gett upp kampen för ett bättre samhälle, eftersom problemen ter sig olösliga. Mot denna apati ställer Wilkinson och Pickett begreppet ”evidensbaserad politik”. Om den rika världens politiker verkligen vill skapa en bättre framtid finns det bara en sak att göra: Minska inkomstskillnaderna."

Dan Josefsson refererar boken "Jämlikhetsanden" i Aftonbladet

söndag 17 januari 2010

Oförsonlighetens härjningar

Tyskland under mellankrigstiden: Besegrat, förnedrat och tvingat att betala ett stort skadestånd. Deras grannar satte sig på tyskarna och tvingade dem till underkastelse.

Somalia idag: Efter många års inbördeskrig efter tidigare krig med grannlandet Etiopien så blir det ett relativt lugn, med en relativ god ordning under "de islamiska domstolarna". Men eftersom den förra amerikanska administrationen inte trodde på att samtala med motståndare så uppmuntrade de Etiopien att invadera Somalia. Invasionen var inte så lyckad, den gamla fiendskapen mellan länderna minskade inte direkt, Etiopien har tvingats att dra sig tillbaka. Men nu är det inte de islamiska domstolarna som börjar få kontroll över landet, utan en mycket mera fundamentalistisk grupp som bekämpar en stor del av den lite lösliga koalition domstolarna utgjordes av.

Gaza, Palestina: Omvärldens bojkott av Hamas verkar ha gjort deras styre alltmera totalitärt. Oförsonligheten mellan olika palestinska grupper växer. Det möjligheternas fönster som jag tror fanns när arabvärldens mest folkvalda styre fick makten i Gaza har nog slagit igen.

Den läxa som Europa sade sig ha lärt av andra världskriget, som ledde till kol- och stålunionen och sedan till EU, verkar man inte tillämpa utanför Europas gränser. Den läxa som lärde oss att man kan inte demonisera en grupp eller ett land. Isolering, förtryck och förnedring leder inte till något gott. Det goda livet kan inte börja förrän vi inser att vi lever i en värld, vi måste tala med varandra. Vi måste leva tillsammans.

lördag 9 januari 2010

Livskvalitet och makaroner

I länder som Spanien och Italien har man hög medellivslängd trots lägre medelinkomst än i Sverige. Inkomsterna är också ojämnare fördelade. Det är ju trendigt att förklara hög medellivslängd i Sydeuropa med vin, oliver eller olivolja. Kosten har betydelse, men frågan är om det inte också finns sociala faktorer man borde undersöka? Jag minns en vacker majkväll när jag gick genom ett bostadsområde i Rom, det var strax innan skymningen. Utanför husen var det alldeles smockfullt med folk. Först trodde jag att det var någon särskild tillställning, men sedan insåg jag att det var vanliga människor som bodde i de vanliga storstadshöghusen längs gatan. De satt i parkremsan utanför och bara umgicks. Är jag fördomsfull om jag säger att i Sverige så hade 99% av dessa människor suttit inne i lägenheten med balkongdörren på glänt. Av de få som hade varit ute så hade man väl knappt mer än hälsat på varandra.

Hälsa och livsglädje är inget lättfångat, men nationalekonomerna har i alla fall inte något relevant att säga om det. Sverige har för väldigt länge sedan passerat den punkt där ekonomins samlade storlek har något med hälsa och medellivslängd att göra.

Jag läser en bok av en nationalekonom nu, Paul Krugmans "Krisen. Orsaker, verkan, åtgärder". I ett avsnitt där han ger en bakgrund till den latinamerikanska krisen i slutet av 1980-talet beskriver han kort den ekononomiska politik som bedrevs i Mexiko fram till i början av 1980-talet: Väldigt försiktig och inåtvänd där man inte hakade på globaliseringens tillväxtmöjligheter. Mexiko hade en väldigt liten tillväxt, men de hade inte heller några kriser.

De hade inga kriser! En försiktig ekonomisk politik kan göra att man slipper kriser! Det låter helt fantastiskt tycker jag. Vad skulle inte det kunna betyda för folkhälsan och det allmänna välbefinnandet?

fredag 8 januari 2010

Tillitens eller rädslans politik?

Sverigedemokraterna argumenterar mot invandring och för "svenskhet". Det gör de med misstänksamhet mot och rädsla för "den andre", "den främmande". Numera är "den andre" nästan alltid muslim, ofta arab.

Men bygger man ett samhälle och en politik på rädsla så kommer det att förändra hela samhället. Det kommer att drabba syndabockarna "de främmande" värst, men man vet aldrig vad och vem som blir utpekad nästa gång. Vem är "osvensk" imorgon?

Vi har en regering som bygger en del av sin politik på misstänksamhet. Småbarnsföräldrar är misstänkta, numera måste de lämna in ett intyg på att barnen inte har varit på dagis när de VAB'ar. Alla nyttjare av våra socialförsäkringar är misstänkta - hårda kontroller och neddragna förmåner. Moderaterna förbereder ett förslag om ett "svenskhetskontrakt" innan man kan bli svensk medborgare.

Ett alternativ till ett Sverigedemokratiskt och borgerligt Sverige är ett Sverige där vi bygger samhället på tillit och förtroende för varandra. Det kommer att ge oss ett samhälle där vi kan trivas och må bra, där vi inte behöver känna misstänksamhet och missunnsamhet varje stund.