I en kommentar på Birger Schlaugs blogg hittar jag den mest träffande beskrivningen av Centerns metamorfos jag någonsin har sett.
"Centerpartiets strategi under de senaste åren måste vara något av det konstigaste som skådats i svensk politik.
Just när miljöfrågan, energifrågan och matfrågan blir som allra hetast - ja då överger man dessa kärnfrågor, och profilerar sig som nåt slags märkligt nyliberalt alternativ. I en tid när nyliberalismen är stendöd."
Av en anonym kommentator.
söndag, februari 07, 2010
fredag, februari 05, 2010
Råd inför en valrörelse
För det första: Jag måste verkligen rekommendera Lena Sundströms bok "Världens lyckligaste folk" där hon belyser Danmark och Dansk Folkeparti på ett lysande sätt. Hur det partiet kunde bli stort och hur de förändrade Danmark.
Hon gjorde också en film (parallellt med boken) som finns att se på webben. Men för en politiskt intresserad person som gärna vill tänka efter lite emellanåt rekommenderar jag boken. Av naturliga skäl så innehåller boken mycket mera material, och det viktigaste finns nog bara i boken. Lena Sundström intervjuas dessutom i decembernumret av "Grönt".
Vad drar jag för slutsatser efter att ha läst Lena och funderat en aning själv?
Skapa inga emotioner kring SD. Det kommer bara att gynna dem. Om vi har ett förslag på en cykelbana och de röstar för - låt dem rösta för, man behöver inte göra någon som helst affär av det.
När de debatterar kommer de alltid att försöka få frågan att handla om invandrare/utlänningar. Man bör kort svara dem i en debatt men man ska inte ge sig in i intensiva diskussioner om invandring med dem. Det är den viktigaste lärdomen man kan dra av Lena Sundströms bok: Ju mera invandrare och invandring diskuteras i samhället, desto större kommer stödet för de främlingsfientliga att bli. Det spelar ingen roll hur diskussionen går, om man tycker att de rent logiskt eller sakligt förlorar debatterna. Deras stöd kommer att växa med varje invandringsdebatt. Lena S beskriver hur den danska samhällsdebatten och nyhetsbevakningen är en skrattspegel av samhället: Invandrare skildras som ett problem ur en eller annan vinkel i stort sett varje dag, i någonstans varje nyhetsprogram eller tidning. En skildring helt utan proportioner. (Jag har roat mig med att läsa recensioner av hennes bok, och den i "Politiken" visar just det. Recensenten är så fast i beskrivningen av invandrare som problem att han inte förstår Lena Sundströms bok.)
Mogens Glistrup och senare Dansk folkeparti fick Danmark dit. Numera finns det inget parti i Danmark att rösta på om man tycker att man ska få gifta sig med vem man vill efter att man har fyllt 18 år. Socialistisk Venstre (typ vänsterpartiet) höll länge emot och försökte tala om humanism osv. Men till och med de har gett sig in i tävlingen om att fördöma och reglera invandrare.
Ett av Sundströms råd i intervjun i "Grönt" är: Tävla i den gren ni är bäst i. Om vi försöker tävla i Sverigedemokraternas (enda) gren så kommer de att vinna. Kanske vi också om vi är tydliga och bra som motpoler - men definitivt Sverigedemokraterna. Och då kommer vi snart att ha ett annat Sverige.
Min tolkning av det är att vi ska gå till val på det vi tycker är allvarliga samhällsproblem. Om vi får en valdebatt som handlar om fördelningspolitik, klimatet, skatter, arbetslöshet osv så kommer SD bara att ha ett marginellt utrymme. Men om vi skapar emotion, alltså en känsloladdad debatt, kring Sverigedemokraterna och invandrare så kommer hela valdebatten att handla om det.
Media älskar känsloladdade frågor - lägger vi alla känslor på Sverigedemokraterna så är det de och deras frågor som hamnar i blixtbelysning. Jag har två små tips: 1. Läs Lena Sundström och 2. Lägg band på era känslor kring Sverigedemokraterna.
Hon gjorde också en film (parallellt med boken) som finns att se på webben. Men för en politiskt intresserad person som gärna vill tänka efter lite emellanåt rekommenderar jag boken. Av naturliga skäl så innehåller boken mycket mera material, och det viktigaste finns nog bara i boken. Lena Sundström intervjuas dessutom i decembernumret av "Grönt".
Vad drar jag för slutsatser efter att ha läst Lena och funderat en aning själv?
Skapa inga emotioner kring SD. Det kommer bara att gynna dem. Om vi har ett förslag på en cykelbana och de röstar för - låt dem rösta för, man behöver inte göra någon som helst affär av det.
När de debatterar kommer de alltid att försöka få frågan att handla om invandrare/utlänningar. Man bör kort svara dem i en debatt men man ska inte ge sig in i intensiva diskussioner om invandring med dem. Det är den viktigaste lärdomen man kan dra av Lena Sundströms bok: Ju mera invandrare och invandring diskuteras i samhället, desto större kommer stödet för de främlingsfientliga att bli. Det spelar ingen roll hur diskussionen går, om man tycker att de rent logiskt eller sakligt förlorar debatterna. Deras stöd kommer att växa med varje invandringsdebatt. Lena S beskriver hur den danska samhällsdebatten och nyhetsbevakningen är en skrattspegel av samhället: Invandrare skildras som ett problem ur en eller annan vinkel i stort sett varje dag, i någonstans varje nyhetsprogram eller tidning. En skildring helt utan proportioner. (Jag har roat mig med att läsa recensioner av hennes bok, och den i "Politiken" visar just det. Recensenten är så fast i beskrivningen av invandrare som problem att han inte förstår Lena Sundströms bok.)
Mogens Glistrup och senare Dansk folkeparti fick Danmark dit. Numera finns det inget parti i Danmark att rösta på om man tycker att man ska få gifta sig med vem man vill efter att man har fyllt 18 år. Socialistisk Venstre (typ vänsterpartiet) höll länge emot och försökte tala om humanism osv. Men till och med de har gett sig in i tävlingen om att fördöma och reglera invandrare.
Ett av Sundströms råd i intervjun i "Grönt" är: Tävla i den gren ni är bäst i. Om vi försöker tävla i Sverigedemokraternas (enda) gren så kommer de att vinna. Kanske vi också om vi är tydliga och bra som motpoler - men definitivt Sverigedemokraterna. Och då kommer vi snart att ha ett annat Sverige.
Min tolkning av det är att vi ska gå till val på det vi tycker är allvarliga samhällsproblem. Om vi får en valdebatt som handlar om fördelningspolitik, klimatet, skatter, arbetslöshet osv så kommer SD bara att ha ett marginellt utrymme. Men om vi skapar emotion, alltså en känsloladdad debatt, kring Sverigedemokraterna och invandrare så kommer hela valdebatten att handla om det.
Media älskar känsloladdade frågor - lägger vi alla känslor på Sverigedemokraterna så är det de och deras frågor som hamnar i blixtbelysning. Jag har två små tips: 1. Läs Lena Sundström och 2. Lägg band på era känslor kring Sverigedemokraterna.
torsdag, januari 28, 2010
Evidensbaserad politik
"Bakom en tunn fasad av handlingskraft har vi i praktiken gett upp kampen för ett bättre samhälle, eftersom problemen ter sig olösliga. Mot denna apati ställer Wilkinson och Pickett begreppet ”evidensbaserad politik”. Om den rika världens politiker verkligen vill skapa en bättre framtid finns det bara en sak att göra: Minska inkomstskillnaderna."
Dan Josefsson refererar boken "Jämlikhetsanden" i Aftonbladet
Dan Josefsson refererar boken "Jämlikhetsanden" i Aftonbladet
söndag, januari 17, 2010
Oförsonlighetens härjningar
Tyskland under mellankrigstiden: Besegrat, förnedrat och tvingat att betala ett stort skadestånd. Deras grannar satte sig på tyskarna och tvingade dem till underkastelse.
Somalia idag: Efter många års inbördeskrig efter tidigare krig med grannlandet Etiopien så blir det ett relativt lugn, med en relativ god ordning under "de islamiska domstolarna". Men eftersom den förra amerikanska administrationen inte trodde på att samtala med motståndare så uppmuntrade de Etiopien att invadera Somalia. Invasionen var inte så lyckad, den gamla fiendskapen mellan länderna minskade inte direkt, Etiopien har tvingats att dra sig tillbaka. Men nu är det inte de islamiska domstolarna som börjar få kontroll över landet, utan en mycket mera fundamentalistisk grupp som bekämpar en stor del av den lite lösliga koalition domstolarna utgjordes av.
Gaza, Palestina: Omvärldens bojkott av Hamas verkar ha gjort deras styre alltmera totalitärt. Oförsonligheten mellan olika palestinska grupper växer. Det möjligheternas fönster som jag tror fanns när arabvärldens mest folkvalda styre fick makten i Gaza har nog slagit igen.
Den läxa som Europa sade sig ha lärt av andra världskriget, som ledde till kol- och stålunionen och sedan till EU, verkar man inte tillämpa utanför Europas gränser. Den läxa som lärde oss att man kan inte demonisera en grupp eller ett land. Isolering, förtryck och förnedring leder inte till något gott. Det goda livet kan inte börja förrän vi inser att vi lever i en värld, vi måste tala med varandra. Vi måste leva tillsammans.
Somalia idag: Efter många års inbördeskrig efter tidigare krig med grannlandet Etiopien så blir det ett relativt lugn, med en relativ god ordning under "de islamiska domstolarna". Men eftersom den förra amerikanska administrationen inte trodde på att samtala med motståndare så uppmuntrade de Etiopien att invadera Somalia. Invasionen var inte så lyckad, den gamla fiendskapen mellan länderna minskade inte direkt, Etiopien har tvingats att dra sig tillbaka. Men nu är det inte de islamiska domstolarna som börjar få kontroll över landet, utan en mycket mera fundamentalistisk grupp som bekämpar en stor del av den lite lösliga koalition domstolarna utgjordes av.
Gaza, Palestina: Omvärldens bojkott av Hamas verkar ha gjort deras styre alltmera totalitärt. Oförsonligheten mellan olika palestinska grupper växer. Det möjligheternas fönster som jag tror fanns när arabvärldens mest folkvalda styre fick makten i Gaza har nog slagit igen.
Den läxa som Europa sade sig ha lärt av andra världskriget, som ledde till kol- och stålunionen och sedan till EU, verkar man inte tillämpa utanför Europas gränser. Den läxa som lärde oss att man kan inte demonisera en grupp eller ett land. Isolering, förtryck och förnedring leder inte till något gott. Det goda livet kan inte börja förrän vi inser att vi lever i en värld, vi måste tala med varandra. Vi måste leva tillsammans.
lördag, januari 09, 2010
Livskvalitet och makaroner
I länder som Spanien och Italien har man hög medellivslängd trots lägre medelinkomst än i Sverige. Inkomsterna är också ojämnare fördelade. Det är ju trendigt att förklara hög medellivslängd i Sydeuropa med vin, oliver eller olivolja. Kosten har betydelse, men frågan är om det inte också finns sociala faktorer man borde undersöka? Jag minns en vacker majkväll när jag gick genom ett bostadsområde i Rom, det var strax innan skymningen. Utanför husen var det alldeles smockfullt med folk. Först trodde jag att det var någon särskild tillställning, men sedan insåg jag att det var vanliga människor som bodde i de vanliga storstadshöghusen längs gatan. De satt i parkremsan utanför och bara umgicks. Är jag fördomsfull om jag säger att i Sverige så hade 99% av dessa människor suttit inne i lägenheten med balkongdörren på glänt. Av de få som hade varit ute så hade man väl knappt mer än hälsat på varandra.
Hälsa och livsglädje är inget lättfångat, men nationalekonomerna har i alla fall inte något relevant att säga om det. Sverige har för väldigt länge sedan passerat den punkt där ekonomins samlade storlek har något med hälsa och medellivslängd att göra.
Jag läser en bok av en nationalekonom nu, Paul Krugmans "Krisen. Orsaker, verkan, åtgärder". I ett avsnitt där han ger en bakgrund till den latinamerikanska krisen i slutet av 1980-talet beskriver han kort den ekononomiska politik som bedrevs i Mexiko fram till i början av 1980-talet: Väldigt försiktig och inåtvänd där man inte hakade på globaliseringens tillväxtmöjligheter. Mexiko hade en väldigt liten tillväxt, men de hade inte heller några kriser.
De hade inga kriser! En försiktig ekonomisk politik kan göra att man slipper kriser! Det låter helt fantastiskt tycker jag. Vad skule inte det kunna betyda för folkhälsan och det almänna välbefinnandet?
Hälsa och livsglädje är inget lättfångat, men nationalekonomerna har i alla fall inte något relevant att säga om det. Sverige har för väldigt länge sedan passerat den punkt där ekonomins samlade storlek har något med hälsa och medellivslängd att göra.
Jag läser en bok av en nationalekonom nu, Paul Krugmans "Krisen. Orsaker, verkan, åtgärder". I ett avsnitt där han ger en bakgrund till den latinamerikanska krisen i slutet av 1980-talet beskriver han kort den ekononomiska politik som bedrevs i Mexiko fram till i början av 1980-talet: Väldigt försiktig och inåtvänd där man inte hakade på globaliseringens tillväxtmöjligheter. Mexiko hade en väldigt liten tillväxt, men de hade inte heller några kriser.
De hade inga kriser! En försiktig ekonomisk politik kan göra att man slipper kriser! Det låter helt fantastiskt tycker jag. Vad skule inte det kunna betyda för folkhälsan och det almänna välbefinnandet?
fredag, januari 08, 2010
Tillitens eller rädslans politik?
Sverigedemokraterna argumenterar mot invandring och för "svenskhet". Det gör de med misstänksamhet mot och rädsla för "den andre", "den främmande". Numera är "den andre" nästan alltid muslim, ofta arab.
Men bygger man ett samhälle och en politik på rädsla så kommer det att förändra hela samhället. Det kommer att drabba syndabockarna "de främmande" värst, men man vet aldrig vad och vem som blir utpekad nästa gång. Vem är "osvensk" imorgon?
Vi har en regering som bygger en del av sin politik på misstänksamhet. Småbarnsföräldrar är misstänkta, numera måste de lämna in ett intyg på att barnen inte har varit på dagis när de VAB'ar. Alla nyttjare av våra socialförsäkringar är misstänkta - hårda kontroller och neddragna förmåner. Moderaterna förbereder ett förslag om ett "svenskhetskontrakt" innan man kan bli svensk medborgare.
Ett alternativ till ett Sverigedemokratiskt och borgerligt Sverige är ett Sverige där vi bygger samhället på tillit och förtroende för varandra. Det kommer att ge oss ett samhälle där vi kan trivas och må bra, där vi inte behöver känna misstänksamhet och missunnsamhet varje stund.
Men bygger man ett samhälle och en politik på rädsla så kommer det att förändra hela samhället. Det kommer att drabba syndabockarna "de främmande" värst, men man vet aldrig vad och vem som blir utpekad nästa gång. Vem är "osvensk" imorgon?
Vi har en regering som bygger en del av sin politik på misstänksamhet. Småbarnsföräldrar är misstänkta, numera måste de lämna in ett intyg på att barnen inte har varit på dagis när de VAB'ar. Alla nyttjare av våra socialförsäkringar är misstänkta - hårda kontroller och neddragna förmåner. Moderaterna förbereder ett förslag om ett "svenskhetskontrakt" innan man kan bli svensk medborgare.
Ett alternativ till ett Sverigedemokratiskt och borgerligt Sverige är ett Sverige där vi bygger samhället på tillit och förtroende för varandra. Det kommer att ge oss ett samhälle där vi kan trivas och må bra, där vi inte behöver känna misstänksamhet och missunnsamhet varje stund.
onsdag, december 30, 2009
Dansk läxa!
Jag har just läst Lena Sundströms bok Världens lyckligaste folk. Antagligen den bästa läsning en politiskt intresserad kan ha i dessa tider. Inför ett valår när Sverigedemokraterna antagligen kommer stå i fokus, när de kanske kommer att komma in i riksdagen. Moderaterna laddar för att gå samma väg som Sverigedemokraterna, samma väg som Lars Leijonborg tog Folkpartiet redan 2002.
En av de viktigaste läxorna att lära sig från Danmark: Man kan inte slå Sverigedemokraterna på deras egen planhalva. Genom att diskutera flyktingpolitik, genom att komma med förslag om hårdare regler osv så kommer man bara att bekräfta deras världsbeskrivning. Men man kommer aldrig att slå dem, de främlingsfientliga kommer alltid att ha störst förtroende i en sådan debatt.
Det vi ska diskutera med Sverigedemokraterna är det vi är bra på: Miljöpolitik, socialpolitik, ekonomiskt politik och allt annat som vi kan - och som de inte kan.
Det vi ska diskutera med borgarna är klassfrågor - sjukförsäkringar, arbetslöshet, skatter osv. Det är klassiska vänster-högerfrågor som kan hålla Sverigedemokraternas problemformulering borta från förstasidorna.
Dessutom ska vi lära oss av populisterna: Var öppen och tillgänglig. Svara altid i telefon. Svara på frågor, kort och begripligt. Säg det du tror på och visa det!
En av de viktigaste läxorna att lära sig från Danmark: Man kan inte slå Sverigedemokraterna på deras egen planhalva. Genom att diskutera flyktingpolitik, genom att komma med förslag om hårdare regler osv så kommer man bara att bekräfta deras världsbeskrivning. Men man kommer aldrig att slå dem, de främlingsfientliga kommer alltid att ha störst förtroende i en sådan debatt.
Det vi ska diskutera med Sverigedemokraterna är det vi är bra på: Miljöpolitik, socialpolitik, ekonomiskt politik och allt annat som vi kan - och som de inte kan.
Det vi ska diskutera med borgarna är klassfrågor - sjukförsäkringar, arbetslöshet, skatter osv. Det är klassiska vänster-högerfrågor som kan hålla Sverigedemokraternas problemformulering borta från förstasidorna.
Dessutom ska vi lära oss av populisterna: Var öppen och tillgänglig. Svara altid i telefon. Svara på frågor, kort och begripligt. Säg det du tror på och visa det!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
