lördag 23 september 2006

Lite glada tankar om politik

Nu när det ska bli en annan regering finns det ett antal glädjeämnen att ta fasta på:

1. Barbro Holmberg åker bort. Invandrarminister eller vad hennes titel kan ha varit. Hennes antihumana uttalanden har flera gånger fått mig att byta TV-kanal. Min mage har dragit ihop sig och jag har fysiskt mått illa när jag har hört henne. Jag slipper i fortsättningen, hurra! Hoppas att en ny invandrarminister har den goda smaken att dessutom befria Marie Hessle från alla utredningsuppdrag som rör människor. Behandlingen av gatstenar konstra marktegel känns som ett lämpligare utredningsuppdrag för henne.

2. Thomas Bodström introducerades en gång i tiden i mitt liv av Rapport och Göran Persson som en ung medkännande advokat som gillade att lattja med trasan. Thomas sa att enskilda människors rättssäkerhet var en av hans hjärtefrågor. Jag tyckte att det verkade vara ett stort lyft jämfört med den tidigare justitieministern Freivalds som med ett ständigt neutralt ansikte (nåja, ibland lite ilsket eller surt) och torr stämma hade undvikit att visa någon tillstymmelse till medkänsla. Thomas Bodströms inställning ändrades nog ganska snabbt och efter EU-mötet i Göteborg så verkar han maniskt ha börjat misstro oss svenska medborgare. Rättssäkerheten visade sig nämligen vara ett illusionstrick i de efterföljande rättegångarna. Men det är inte den justitieministern har tagit itu med - istället är det allas våran integritet han har penetrerat med en aggresiv frenesi alltsedan Göteborgsmötet.

3. Lena Micko, Mats Johansson och Eva Joelsson får träda in i oppositionsrollen i Linköpings kommun. Efter att aktivt ha misskött det som i retoriken brukar ingå i det socialdemokratiska välfärdsbygget i 12 år så är det på tiden. En moderat beklagade sig strax innan valet för att socialdemokraterna i Linköping låg så långt till höger, så moderaterna hade haft svårt att skapa sig en politisk plattform lokalt.

(Eva Joelsson har faktiskt redan tidigare deklarerat att hon lämnar alla uppdrag i samband med valet. När jag läste det så var jag glad i flera timmar efteråt. Hon är nämnligen den som har haft allra tydligast högerprofil i den socialdemokratiska kommunalrådstrojkan. Hon har dessutom haft gråast värderingar och aktivt motarbetat och ifrågasatt allt som har hetat miljösatsningar, är vi flera i miljöpartiet som har upplevt.)

4. Den politiska bevakningen i medierna kan förhoppningsvis något mindre anta formen av fotbollslandskamp. En hysteri där två lag skall matchas mot varandra och där det till varje pris skall utses vinnare och förlorare många gånger om och i flera led långt innan matchdagen gynnar knappast det politiska intresset. Medierna fick det val de ville ha - det blev i huvudsak en match mellan s och m där s vara bortalaget. Miljöpartiet och vänsterpartiet tror jag inte det drabbade, men på den borgerliga sidan verkar moderaterna ha fått både sina egna röster och "borgerlig regering"-rösterna. Det är synd för den representativa demokratin eftersom (åtminstone i programtexterna) är ganska avgörande skillnader mellan de borgerliga partierna.

Jag vill bara avrunda med att säga att jag egentligen inte gillar när man gör politiken till en personfråga. Men Barbro Holmberg och Thomas Bodström har på ett starkt personligt sätt drivit politiken inom sina respektive områden. Det är naturligtvis den socialdemokratiska regeringens politik på dessa områden som jag är glad att bli av med. Sedan vill jag inte verka naiv och tro att en borgerlig regering kommer att driva en bättre politik på dessa områden - tvärtom så har Holmberg och Bodström varit beroende av borgerliga partier för att kunna genomdriva stora delar av sin politik. Men den dagen den sorgen. Idag är jag glad!

fredag 1 september 2006

Deutchland och borgerliga vårdnadsbidrag

Tyskland har nog inga vårdnadsbidrag. Men deras bidragssystem påminner om hur jag kan tänka mig att ett vårdnadsbidrag kommer att fungera.

Tyskland har sambeskattning, om jag inte fattade fel (familjens inkomst läggs ihop och beskattas som en). Om mannen har ett högavlönat jobb så kommer det inte att vara lönt att kvinnan arbetar (eller tvärtom).

Nästan alla bidrag till familjen är behovsprövade (jag misstänker att bidragssystemen skiljer sig åt mellan de olika delstaterna i Tyskland). Om man lever lite fattigare, är arbetslös och kanske till och med bostadslös så är ett barn en jättebra inkomstkälla.

Jag tyckte mig se att för den tyska medelklassen så var barn en ekonomisk och social uppoffring. Många familjer verkade tycka att ett barn var lagom. Det finns inte mycket dagis, från 3-årsåldern kanske man kan få kommunal barntillsyn fyra timmar per dag. Så skaffar man barn och tillhör medelklassen så måste den ena föräldern vara borta från arbetsmarknaden i 3-4 år minst.

Men i fattigare familjer, kanske särskilt invandrarfamiljer där kvinnan tycker det är svårt att få ett vettigt jobb verkar barn vara lite av en alternativ karriärväg.

Ett vårdnadsbidrag i Sverige skulle nog också bli lite av ett alternativt försörjningssätt. Min spådom är att det i störst utsträckning skulle utnyttjas av familjer i storstädernas fattiga förorter och av folk i mindre samhällen och på rena landet. Sedan beror det ju på hur ett eventuellt bidrarg utformas och hur det påverkas av andra bidragssystem m.m. Ett vårdnadsbidrag kommer definitivt inte att gynna jämställdheten i familjen.