Förföriska men ack så falska

Högerfolk utnyttjar sjuksköterskornas missnöje med lönen till att driva sin egen politik. Marie Söderqvist är en av dessa som hävdar att det beror på att det finns för få arbetsgivare som anställer sjuksköterskor. Hon gillar inte att det offentliga är arbetsgivare och vill privatisera vården.

Men det är falsk retorik. Linköping har mer än hälften av äldreomsorgen i privat regi. Det har inte inneburit några lönesprång varken för undersköterskor eller sjuksköterskor där. Inom en annan bransch, där offentlig verksamhet är nära noll nämligen butiksförsäljningen, har kvinnor lägre löner och oftare deltider än män. Kvinnor säljer kläder och skor medan män i större utsträckning säljer elektronik.

Sanningen är att sjuksköterskorna inte kommer att få upp sina löner förrän de tar i ordentligt, alldeles oavsett om det är en eller många arbetsgivare de har.

Syndabockarnas tid!

Den sista tiden har biodrivmedel som etanol fått skulden för att världen svälter och att maten blir dyrare. Brittiska och tyska ministrar vill helt plötsligt sluta med biodrivmedel. Kan det vara så enkelt, eller ska vi backa ett steg?

Under 90- och 2000 talen har vi ganska enhälligt pekat ut den rika världens jordbrukssubventioner som en av de viktigaste orsakerna till att u-ländernas jordbruk inte klarar sig. Subventionerat amerikanskt och europeiskt ris, vete, majs mjölkpulver och socker m.m. har tvingat många i tredje världen att överge landsbygden för att jordbruket inte går att försörja sig på. Världsmarknadspriset har satts av den rika världens subventioner.

Självklart så leder det till stora problem bland världens fattiga när matpriserna stiger. Men lösningen på det kan inte vara att väst fortsätter att sätta ett lågt pris via jordbrukssubventioner, det kommer inte att leda till någon utveckling av t.ex. de afrikanska jordbruken.

Det finns ingen brist på jordbruksmark i världen än så länge. Marken räcker inte till att ersätta all oljeanvändning i världen, men den räcker både till att mätta hela världens befolkning och till mera biobränsle än vi använder idag.

Svält är ett fattigdomsproblem. Den dag jordbruksmarken börjar ta slut får vi fundera på hur vi bäst använder den. Bränsleproduktionen är inte nödvändigtvis den sämsta användningen av jordbruksmark. Köttproduktion kräver mycket mark till foderspannmål samtidigt som djuren själva släpper ut mycket växthusgaser.

De som nu kritiserar biobränslen, vad vill de göra åt klimatkrisen, kan man undra? För det är världens fattiga som drabbas värst av ett ändrat klimat. Debatten om etanol, är den bara en ursäkt för att inte vilja göra någonting?

De skickliga och oskickliga

Som i alla andra verksamheter finns det skickliga och oskickliga politiker. Jag skrev i Dagens ETC en artikel inför valet där jag uppmanade folk att rösta på en skicklig politiker.

I landstinget i Östergötland kan vi tyvärr konstatera att den styrande majoriteten av fyra borgerliga partier och intressepartiet för sjukvårdspersonal i Norrköping, Vrinnevilistan, är gravt oskickliga. Marie Morell (m) vittnade i en intervju i Corren för några månader sedan om att den fråga hon hade ägnat mest tid åt sedan hon tillträdde var inköp av nya tåg till linjen Linköping-Västervik. Detta i ett läge när vi visste att landstingets ekonomi blödde kraftigt! Tåg är jätteviktigt och bra, men inköp av tåg borde ha varit en ganska enkel och snabb sak att hantera om man hade skött sitt jobb bra.

Hälso- och sjukvårdsnämndens ordförande heter Lasse Pettersson och är från Vrinnevilistan. Fram till valet var han röntgenöverläkare i Norrköping, en omvittnat skicklig sådan. Däremot är han en minst lika oskicklig politiker. Det är lätt att förstå att någon som går rakt in i politiken och det nytt parti har det svårt. Partiet har ingen erfarenhet, inga mentorer. Men jag tycker att man snart två år efter valet kan kräva av Hälso- och sjukvårdsnämndens att han kan uttrycka mer än två meningar i rad om vad han anser i olika politiska frågor. Han utvecklar aldrig några men invecklade resonemang om vad han eller Vrinnevilistan anser i olika politiska frågor. Den enda borgerliga politiker i HSN som uttrycker sig mera resonerande är Christian Gustavsson (m). Men inte heller han är särskilt kunnig i de specifika frågarna, han bruker utveckla mera allmänpolitiska resonemang. Det är bekvämt, då behöver man ju inte ägna en massa tid åt att läsa in frågorna. Ändå är både Lasse Pettersson och Christian Gustavsson heltidpolitiker.

Övriga borgerliga gruppledare är ganska erfarna politiker. Oppositionspolitiker. De kan lätt kritisera, men att driva en egen politik kan de inte. Ställer man politiska frågor till dem, t ex i landstingsfullmäktige, får man synnerligen tunna svar. Om de alls går upp. I slutet av förra året ställde jag en fråga (interpellation) om missbrukarvården i Östergötland som Levi Eckeskog (kd, heltidspolitiker) skulle svara på. Han försökte i det längsta komma undan med ett skrivet tjänstemannasvar. När jag efter enträgna försök äntligen fick upp honom i talarstolen var hans svar synnerligen intetsägande. Men förra mandatperioden, när han satt i opposition, då var han synnerligen mångordig i sin yviga kritik.