I mitten av februari avslöjade Sveriges Radio hur en väldigt stor del av de som jobbar inom kultursektorn utsätts för sexuella trakasserier. Begreppet demonregissör fick för mitt inre en vidgad betydelse, ja dessutom en väldigt solkig och sorglig betydelse.
Stefan Böhm tidigare teaterchef och inte på något vis misstänkt för att vara skyldig till trakasserier, säger att män "tar för sig".
Tar för sig, tar för sig, tar för sig. Uttrycket kletar sig fast vid mig. Varför säger han så egentligen? Vad tar man för sig av? Man tar för sig av maten, kakorna, efter vad som bjuds. Men är det verkligen ett sätt man kan beskriva sina medarbetare, kollegor på? Kan man ta för sig av sina medmänniskor?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar