Citygross öppnade för inte så länge sedan en ny affär i Linköping. Jag har inte varit där förrän idag, men deras reklam har förstås synts. Reklam för kött som inte talar alls till mig, men ekologiska livsmedel är intressant.
Långfranska, 2 för 20:-, baguetter 2 för 20:-, butiksgräddade bullar, muffins, wienerbröd, ja allt möjligt 5:- st. Massor av tårtor i alla möjliga former och färger. En stor stapel söta kex, sedan nästa stapel med plastförpackade söta bakverk, mazariner och sådant. Det är den syn som möter en när man börjar gå huvudgången genom affären. Fullkornsbröd och andra nyttiga varor är noga undangömt på sidohyllorna.
Efter att ha tagit sig igenom denna sockerchock kommer man till de överlastade köttdiskarna, jag springer snabbt förbi, där ska jag ändå inte handla. Runt hörnet - jag följer hela tiden den stora mittgången och beskriver vad de har lastat in där - möter man ett gigantiskt BERG av chips och läsk. BARA 10 kr (om man är kortkund) DET ÄR VÄL BILLIGT? HALVA PRISET? Vi tar några extra!
Grande finale - en bisarrt stor godisavdelning! Ett runt rosa hus täckt av lösgodishyllor, godishyllor, massor av vuxna människor som står och gräver sina gravar med små rosa plastspadar. Feta barn som kretsar varv efter varv mellan hyllor med sötsaker.
Hur många minuter, timmar, dagar av ditt liv kostar den billiga maten? Citygross låtsas vara billiga, men de vräker fram söt och fet mat som de vet att vi har svårt att låta bli när vi går genom affären. Vi svenskar äter på tok för mycket socker (inkl vitt bröd), kött och salt. Citygross profilerar sig på den maten. Sjuk och fet är det vad du vill bli? Handla på #citygross #butikenfrånhelvetet
lördag 6 juni 2015
torsdag 28 augusti 2014
En flytt av Linköpings flygplats engagerar i valrörelsen
Miljöpartiets förslag att flytta all flygverksamhet i Linköping till Malmen engagerar i valrörelsen. Igår när jag stod i valstugan kom först ett gäng yngre killar som studerar samhällsplanering och berättade om alla fördelar de såg med att flytta:
- Möjligheterna som öppnar sig att utveckla Linköpings centrala delar
- Samordningsvinserna för flyget. Man behöver inte två räddningstjänststyrkor, två fälthållningsgrupper, två flygledartorn osv.
- Malmens närhet till stambanan och planerna som finns på att öppna en pendeltågsstation i Malmslätt. Då kan man bygga en ny flygplatsterminal på promenadavstånd från pendeltåget.
Senare kom några äldre herrar i flera omgångar och berättade vilken katastrof det skulle vara om vi flyttade flygverksamheten. Det går inte för som det är nu har det alltid varit, var deras budskap. Vilket är ditt?
- Möjligheterna som öppnar sig att utveckla Linköpings centrala delar
- Samordningsvinserna för flyget. Man behöver inte två räddningstjänststyrkor, två fälthållningsgrupper, två flygledartorn osv.
- Malmens närhet till stambanan och planerna som finns på att öppna en pendeltågsstation i Malmslätt. Då kan man bygga en ny flygplatsterminal på promenadavstånd från pendeltåget.
Senare kom några äldre herrar i flera omgångar och berättade vilken katastrof det skulle vara om vi flyttade flygverksamheten. Det går inte för som det är nu har det alltid varit, var deras budskap. Vilket är ditt?
söndag 13 april 2014
Det stora sveket
Skäggetorp är ett av de mest utsatta områdena i Sverige. Hösten 2012 gjorde Katarina Gunnarsson ett reportage i Studio ett. Hon hade intervjuat ungdomar som hade kört på gymnasiet, kört på komvux, som nu stod helt utan vettig sysselsättning, utan att komma in i samhället. Som hade börjat gråta under intervjun, så utlämnade i ett Sverige där de inte får någon plats. Det finns stadsdelar i Linköping där 1/3 av ungdomarna är Neets. Neet är en förkortning av "Not in Employment, Education or Training"
Skäggetorp är så oerhört nära stadens centrum, så oerhört nära Barhäll och andra välmående stadsdelar. I många andra städer ligger de utsatta stadsdelarna ganska långt från de välbärgade och från centrum, här är det bara 7 min med buss eller en behaglig cykeltur till stadshuset.
Självklart vet jag att det finns många goda krafter i Skäggetorp också, Corren intervjuar Nader Ghaemi som berättar om föreningsliv och andra civila krafter. Nader är väldigt kritisk mot kommunens förvaltningar som inte sköter sig. Personligen så tycker jag att Nader underdriver när han säger att det är stuprör i de centrala kommunförvaltningarna. Istället har de olika förvaltningscheferna under ganska lång tid ägnat sig åt revirstrider och att bekämpa varandra, detta accentuerades förstås under den period kommunen saknade ordinarie kommundirektör. Samma förhållande har rått på bolagssidan där de olika direktörerna under lång tid har ägnat sig åt att motarbeta varandra i olika grad. Tydligen har de precis på sistone (kanske av den nye kommundirektören?) blivit anmodade att samarbeta, vilket tydligen har gjort att de inte längre öppet motarbetar varandra, men det är inget roligt läge den kommunala förvaltningen och politiken befinner sig i, enligt min mening. Ändå har Linköping så bra förutsättningar!
Skäggetorp och Ryd behöver en mängd sociala insatser för arbete, utbildning, företagande och annat stärkande, men stadsdelarna behöver också en stadsbyggnadsmässig insats. Skäggetorp är nästan ett unikt exempel på den radikalt funktionsuppdelade staden. I visionen skulle den vara en trygg sluten värld, ingen biltrafik, promenadvägar till skola och affärer och stilistiskt formad som ett fartyg. Om man tittar på det från motorvägen är det verkligen fartygets silhuett som möter en, en brygga sticker upp ur morgondimmorna, Skäggetorp centrum, omgärdat av de lägre husen som formar skrovet. Bara ett par landgångar som anslutning till den hotfulla omvärlden. Tanken är så vacker och så fel!
Stadsdelen behöver stadsbyggnadsprojekt som bygger ihop den med resten av staden, den ska inte kännas som en annan del så fort man kommer under järnvägen, så fort man svänger av från Bergsvägen. Mellan husen saknas också i stor utsträckning den småsakliga rumsindelningen som gör att man kan göra sig hemmastadd, som gör att man kan etablera sig i sitt kvarter. Då kan man också ta makten över det, man kan hålla kriminalitet och gäng borta, etablera en social kontroll. Exempel finns från många håll, t ex NY.
Från Miljöpartiets sida har vi försökt lyfta de utsatta stadsdelarna. Vi har inte gjort det tillräckligt och absolut inte framgångsrikt, tydligtvis! Men vi har ändå argumenterat för att bomässan skulle varit ett stadsdelsomvandlingsprojekt i Skäggetorp, vi har försökt få till en kulturpark, nytt bad och lite andra saker.
Skäggetorp är så oerhört nära stadens centrum, så oerhört nära Barhäll och andra välmående stadsdelar. I många andra städer ligger de utsatta stadsdelarna ganska långt från de välbärgade och från centrum, här är det bara 7 min med buss eller en behaglig cykeltur till stadshuset.
Självklart vet jag att det finns många goda krafter i Skäggetorp också, Corren intervjuar Nader Ghaemi som berättar om föreningsliv och andra civila krafter. Nader är väldigt kritisk mot kommunens förvaltningar som inte sköter sig. Personligen så tycker jag att Nader underdriver när han säger att det är stuprör i de centrala kommunförvaltningarna. Istället har de olika förvaltningscheferna under ganska lång tid ägnat sig åt revirstrider och att bekämpa varandra, detta accentuerades förstås under den period kommunen saknade ordinarie kommundirektör. Samma förhållande har rått på bolagssidan där de olika direktörerna under lång tid har ägnat sig åt att motarbeta varandra i olika grad. Tydligen har de precis på sistone (kanske av den nye kommundirektören?) blivit anmodade att samarbeta, vilket tydligen har gjort att de inte längre öppet motarbetar varandra, men det är inget roligt läge den kommunala förvaltningen och politiken befinner sig i, enligt min mening. Ändå har Linköping så bra förutsättningar!
Skäggetorp och Ryd behöver en mängd sociala insatser för arbete, utbildning, företagande och annat stärkande, men stadsdelarna behöver också en stadsbyggnadsmässig insats. Skäggetorp är nästan ett unikt exempel på den radikalt funktionsuppdelade staden. I visionen skulle den vara en trygg sluten värld, ingen biltrafik, promenadvägar till skola och affärer och stilistiskt formad som ett fartyg. Om man tittar på det från motorvägen är det verkligen fartygets silhuett som möter en, en brygga sticker upp ur morgondimmorna, Skäggetorp centrum, omgärdat av de lägre husen som formar skrovet. Bara ett par landgångar som anslutning till den hotfulla omvärlden. Tanken är så vacker och så fel!
Stadsdelen behöver stadsbyggnadsprojekt som bygger ihop den med resten av staden, den ska inte kännas som en annan del så fort man kommer under järnvägen, så fort man svänger av från Bergsvägen. Mellan husen saknas också i stor utsträckning den småsakliga rumsindelningen som gör att man kan göra sig hemmastadd, som gör att man kan etablera sig i sitt kvarter. Då kan man också ta makten över det, man kan hålla kriminalitet och gäng borta, etablera en social kontroll. Exempel finns från många håll, t ex NY.
Från Miljöpartiets sida har vi försökt lyfta de utsatta stadsdelarna. Vi har inte gjort det tillräckligt och absolut inte framgångsrikt, tydligtvis! Men vi har ändå argumenterat för att bomässan skulle varit ett stadsdelsomvandlingsprojekt i Skäggetorp, vi har försökt få till en kulturpark, nytt bad och lite andra saker.
måndag 3 mars 2014
Krig och rätt - FAQ
Ryssland har invaderat delar av Ukraina. Man har omringat och avväpnat ukrainsk militär, inrättat ett styre troget invasionsstyrkorna och även inrättat väpnade styrkor trogna invasionsstyrkorna. På bara ett par dygn. Det reser såklart många frågor. Låt oss titta på ett par av dem.
Fråga 1
- Skall vi visa förståelse för den ryska invasionen?
- De flesta svenskar som kommenterar detta kritiserar Ryssland för invasionen. Men många kritiserar i samma andetag att det sitter fyra fascister (från partiet Svoboda) i den nytillträdda Ukrainska regeringen.
- Vad har Ukrainas regering med saken att göra? Har i den förklarat krig mot Ryssland?
-Nej. Regeringen har precis tillträtt. Det är väldigt, väldigt tråkigt med fascister i regeringar. Men det ger inte ett land rätten att invadera ett annat.
-Inte ens om det invaderande landet leds av superdemokratiska och genomhumanistiska presidenter som Vladimir Putin?
-Ingen som helst rätt.
Litet sidospår: Det sitter många fascister i det ungerska parlamentet, från partiet Jobbik. I Österrike representeras fascisterna av FPÖ. I Italien finns det svartskjortor, Nationella Fronten är starka i Frankrike. De är inte tillräckligt fascistiska för att invaderas av Putin nu. Men om de börjar diskriminera ryssar som de gör med svarta afrikaner kan det höjas röster i Sverige för en rysk invasion även av dessa länder.
Fråga 2
-Många säger att Ukrainas regering inte är legitim, för den är inte folkvald?
- Regeringar är sällan folkvalda.
- Är regeringen Reinfeldt folkvald?
- Nej, den är precis som den ukrainska regeringen vald av ett parlament. Många av parlamentarikerna i det ukrainska parlamentet har under pågående mandatperiod valt att byta parti, men det gör dem inte mindre valda.
- Är det legitimt för Putin att invadera Sverige, eftersom vi inte har en folkvald regering?
- Nej, FN-stadgan är tydlig på den punkten. Länder får inte invadera varandra utan beslut i FN's säkerhetsråd.
En officiell referens
Vänsterpartiet fördömer i ett uttalande Rysslands invasion på sex rader. Sju rader ägnar man åt att uppmana Ukraina att ordna val där man inte väljer fascister. (Det finns en överenskommelse om val i Ukraina i maj, redan innan Vänsterpartiets kraftfulla ingripande)
Fråga 1
- Skall vi visa förståelse för den ryska invasionen?
- De flesta svenskar som kommenterar detta kritiserar Ryssland för invasionen. Men många kritiserar i samma andetag att det sitter fyra fascister (från partiet Svoboda) i den nytillträdda Ukrainska regeringen.
- Vad har Ukrainas regering med saken att göra? Har i den förklarat krig mot Ryssland?
-Nej. Regeringen har precis tillträtt. Det är väldigt, väldigt tråkigt med fascister i regeringar. Men det ger inte ett land rätten att invadera ett annat.
-Inte ens om det invaderande landet leds av superdemokratiska och genomhumanistiska presidenter som Vladimir Putin?
-Ingen som helst rätt.
Litet sidospår: Det sitter många fascister i det ungerska parlamentet, från partiet Jobbik. I Österrike representeras fascisterna av FPÖ. I Italien finns det svartskjortor, Nationella Fronten är starka i Frankrike. De är inte tillräckligt fascistiska för att invaderas av Putin nu. Men om de börjar diskriminera ryssar som de gör med svarta afrikaner kan det höjas röster i Sverige för en rysk invasion även av dessa länder.
Fråga 2
-Många säger att Ukrainas regering inte är legitim, för den är inte folkvald?
- Regeringar är sällan folkvalda.
- Är regeringen Reinfeldt folkvald?
- Nej, den är precis som den ukrainska regeringen vald av ett parlament. Många av parlamentarikerna i det ukrainska parlamentet har under pågående mandatperiod valt att byta parti, men det gör dem inte mindre valda.
- Är det legitimt för Putin att invadera Sverige, eftersom vi inte har en folkvald regering?
- Nej, FN-stadgan är tydlig på den punkten. Länder får inte invadera varandra utan beslut i FN's säkerhetsråd.
En officiell referens
Vänsterpartiet fördömer i ett uttalande Rysslands invasion på sex rader. Sju rader ägnar man åt att uppmana Ukraina att ordna val där man inte väljer fascister. (Det finns en överenskommelse om val i Ukraina i maj, redan innan Vänsterpartiets kraftfulla ingripande)
tisdag 25 januari 2011
Utbildning för vår tid?
Vad handlar lärande och utbildning om i vår teknologiska tid? Diana Laufenberg håller ett tänkvärt föredrag på TED talks om hur människor förr i tiden kom till skolan för att bokstavligen komma till kunskapen, som fanns på skolan i form av lärare, böcker och annan utbildningsmateriel. Men varför ska vi komma till skolan idag, när all fakta och annan utbildningsmateriel vi kan tänka oss finns tillgänglig via våra datorer och mobiltelefoner?
Enligt henne bör utbildning handla om:
I kvällens "Rakt på" i SVT intervjuades Fredrik Härén. Det han säger är också tänkvärt.
Enligt henne bör utbildning handla om:
- Experiential learning
- Student voice
- Embracing failure
I kvällens "Rakt på" i SVT intervjuades Fredrik Härén. Det han säger är också tänkvärt.
måndag 17 januari 2011
Rättvisa betyg?
Finns det rättvisa betyg? Vad är meningen med betygen?
En statlig utredning föreslår att elever ska få överklaga sina avgångsbetyg från grundskola, gymnasium, sfi och komvux. Detta för att öka rättssäkerheten, eftersom betygen kan spela stor roll för om man ska komma in på andra skolor.
Utbildningsminister Jan Björklund avfärdar förslaget. Han, som har betyg som en av grundstenarna i sin skolpolitik, tycker att det blir krångligt och byråkratiskt för lärarna. Om man skall kunna överklaga ett slutbetyg (som kanske kan omfatta tre års studier) måste lärarna dokumentera undervisningen väldigt väl. Eftersom en lärare som kanske har flera hundra elever under en treårsperiod måste då ägna mycket tid åt dokumentation, tid som istället borde användas till undervisning och förberedelser, menar Björklund.
Björklunds argument väcker flera frågor.
-Hur klarar en lärare normalt av att hålla flera hundra elevers prestationer under en trårsperiod levande för att kunna ge rättvisa slutbetyg?
-Hur är det för de elever som får nya lärare en eller flera gånger under en utbildning? Hur skall de nya lärarna kunna sätta rättvisa betyg om inte de tidigare lärarna har fört en omfattande dokumentation?
- Vad är meningen med betygen om de inte på ett så rättvist sätt som möjligt ska spegla elevens kunskaper och förmågor efter genomförd utbildning?
Jan Björklund har ofta talat om betyg och ordning i samma sammanhang som ordning och uppförande. Han vill till och med införa betyg i detta "ämne".
Betygen är Jan Björklunds morot och piska i skolan, det tycker jag är ganska uppenbart. Det handlar inte om att på ett rättvist sätt spegla elevernas prestationer och färdigheter, då skulle Björklund vara den förste att kräva möjligheten att överklaga betyg. Det handlar om att tukta våra barn och unga så att de håller sig lugna och sliter hårt utan att ifrågasätta.
Min egen erfarenhet av betyg är att i den stora världen utanför skolan betyder de nästan ingenting. Under min skoltid ifrågasatte jag aldrig betygen, som alla andra såg jag dem som självklara och viktiga. Björklunds invändningar mot byråkratisering av läraryrket är helt riktiga. Men min slutsats är den motsatta - minska betydelsen av betygen i skolan, ta helst bort dem helt. Under studietiden bör de ersättas med rejäla utvecklingssamtal mellan lärare och elever, något som är självklart på goda arbetsplatser. Utförliga samtal om hur studierna går, vad eleven kan göra för att förbättra sina resultat och hur läraren kan stödja eleven i det. För intagningar till andra skolor bör man istället jobba mera med olika former av antagningsprövningar - ett sätt för ungdomarna vad de verkligen kan, inte bara att de kan plugga till ett prov och att de kan vara inställsamma mot läraren.
Lena Sommestad skriver på sin blogg om vad som händer i skolan medan utbildningsministern diskuterar betyg. Det är också tänkvärt.
Se gärna den här videon om vad utbildning egentligen borde handla om!
En statlig utredning föreslår att elever ska få överklaga sina avgångsbetyg från grundskola, gymnasium, sfi och komvux. Detta för att öka rättssäkerheten, eftersom betygen kan spela stor roll för om man ska komma in på andra skolor.
Utbildningsminister Jan Björklund avfärdar förslaget. Han, som har betyg som en av grundstenarna i sin skolpolitik, tycker att det blir krångligt och byråkratiskt för lärarna. Om man skall kunna överklaga ett slutbetyg (som kanske kan omfatta tre års studier) måste lärarna dokumentera undervisningen väldigt väl. Eftersom en lärare som kanske har flera hundra elever under en treårsperiod måste då ägna mycket tid åt dokumentation, tid som istället borde användas till undervisning och förberedelser, menar Björklund.
Björklunds argument väcker flera frågor.
-Hur klarar en lärare normalt av att hålla flera hundra elevers prestationer under en trårsperiod levande för att kunna ge rättvisa slutbetyg?
-Hur är det för de elever som får nya lärare en eller flera gånger under en utbildning? Hur skall de nya lärarna kunna sätta rättvisa betyg om inte de tidigare lärarna har fört en omfattande dokumentation?
- Vad är meningen med betygen om de inte på ett så rättvist sätt som möjligt ska spegla elevens kunskaper och förmågor efter genomförd utbildning?
Jan Björklund har ofta talat om betyg och ordning i samma sammanhang som ordning och uppförande. Han vill till och med införa betyg i detta "ämne".
Betygen är Jan Björklunds morot och piska i skolan, det tycker jag är ganska uppenbart. Det handlar inte om att på ett rättvist sätt spegla elevernas prestationer och färdigheter, då skulle Björklund vara den förste att kräva möjligheten att överklaga betyg. Det handlar om att tukta våra barn och unga så att de håller sig lugna och sliter hårt utan att ifrågasätta.
Min egen erfarenhet av betyg är att i den stora världen utanför skolan betyder de nästan ingenting. Under min skoltid ifrågasatte jag aldrig betygen, som alla andra såg jag dem som självklara och viktiga. Björklunds invändningar mot byråkratisering av läraryrket är helt riktiga. Men min slutsats är den motsatta - minska betydelsen av betygen i skolan, ta helst bort dem helt. Under studietiden bör de ersättas med rejäla utvecklingssamtal mellan lärare och elever, något som är självklart på goda arbetsplatser. Utförliga samtal om hur studierna går, vad eleven kan göra för att förbättra sina resultat och hur läraren kan stödja eleven i det. För intagningar till andra skolor bör man istället jobba mera med olika former av antagningsprövningar - ett sätt för ungdomarna vad de verkligen kan, inte bara att de kan plugga till ett prov och att de kan vara inställsamma mot läraren.
Lena Sommestad skriver på sin blogg om vad som händer i skolan medan utbildningsministern diskuterar betyg. Det är också tänkvärt.
Se gärna den här videon om vad utbildning egentligen borde handla om!
tisdag 23 november 2010
Därför stödde jag borgarna i landstinget
I landstingsfullmäktige idag kom vi till mötet med två minoritetsförslag till finansplan (en uppdatering av budgeten). Vi visste inte vilket förslag som skulle få stöd när mötet började. Jag röstade på den borgerliga finansplanen och gav den en majoritet.
Östergötlands framtida utveckling och Hälso- och sjukvården i länet är allt för viktig för mig för att bli kort i ett svarte petter-spel. Det är inte bra att gå till fullmäktiges budgetmöten 7 gånger till under mandatperioden och låta Sverigedemokraterna fälla avgörandet. Det är upprörande att vi inte har lyckats förhandla fram en klar majoritet i landstinget för den kommande mandatperioden, och det ansvaret faller helt på de borgerliga partierna och Vrinnevilistan som inte ens har velat förhandla med några andra partier.
Värnandet om egna positioner är ingen bra början om man värnar om Östergötland och dess utveckling. Inte heller oförmåga att ta initiativ.
Vi är 101 ledamöter i landstingsfullmäktige. Vi har alla och en var ansvar inför befolkningen att sköta landstinget så bra som möjligt. Jag vill vara med och se till så att landstinget styrs med ordning, reda och nytänkande.
Den finansplan som jag ändå har röstat för har en rad svagheter:
- Den betyder besparingar för vården som kommer leda till sämre hälso- och sjukvård
- Landstinget kommer trots det inte nå sitt ekonomiska mål
- Det finns inga pengar till förbättringar inom områden där vi vet att vården inte är tillräckligt bra
- Det finns inga pengar till att täcka kollektivtrafikens kostnadsökningar eller till att göra önskvärda satsningar på utökad pendeltågstrafik
- Inga pengar till att göra klimat- och miljösatsningar
Ur ett grönt perspektiv så är kanske den största bristen att det inte finns en kritisk analys av hur sjukdomar uppstår, diagnostiseras och behandlas. Men det finns å andra sidan inte i det rödgröna motförslaget heller.
Ändå stödjer jag det borgerliga förslaget till finansplan. Varför då?
Partierna sitter fast i sina skyttegravar. Två sidor som skjuter på varandra och ofta inte ens förstår varandra. Men om man vill ta ansvar för landstingets utveckling duger det inte. Vi måste förhandla oss fram till stabila majoriteter som driver en politik vi tror på. Därför sträcker jag ut handen. Vi har sju omröstningar om budget och finansplan framför oss under mandatperioden. Nästa gång, i juni 2011, hoppas jag att vi har ett budgetförslag som har en stabil landstingsmajoritet bakom sig.
Östergötlands framtida utveckling och Hälso- och sjukvården i länet är allt för viktig för mig för att bli kort i ett svarte petter-spel. Det är inte bra att gå till fullmäktiges budgetmöten 7 gånger till under mandatperioden och låta Sverigedemokraterna fälla avgörandet. Det är upprörande att vi inte har lyckats förhandla fram en klar majoritet i landstinget för den kommande mandatperioden, och det ansvaret faller helt på de borgerliga partierna och Vrinnevilistan som inte ens har velat förhandla med några andra partier.
Värnandet om egna positioner är ingen bra början om man värnar om Östergötland och dess utveckling. Inte heller oförmåga att ta initiativ.
Vi är 101 ledamöter i landstingsfullmäktige. Vi har alla och en var ansvar inför befolkningen att sköta landstinget så bra som möjligt. Jag vill vara med och se till så att landstinget styrs med ordning, reda och nytänkande.
Den finansplan som jag ändå har röstat för har en rad svagheter:
- Den betyder besparingar för vården som kommer leda till sämre hälso- och sjukvård
- Landstinget kommer trots det inte nå sitt ekonomiska mål
- Det finns inga pengar till förbättringar inom områden där vi vet att vården inte är tillräckligt bra
- Det finns inga pengar till att täcka kollektivtrafikens kostnadsökningar eller till att göra önskvärda satsningar på utökad pendeltågstrafik
- Inga pengar till att göra klimat- och miljösatsningar
Ur ett grönt perspektiv så är kanske den största bristen att det inte finns en kritisk analys av hur sjukdomar uppstår, diagnostiseras och behandlas. Men det finns å andra sidan inte i det rödgröna motförslaget heller.
Ändå stödjer jag det borgerliga förslaget till finansplan. Varför då?
Partierna sitter fast i sina skyttegravar. Två sidor som skjuter på varandra och ofta inte ens förstår varandra. Men om man vill ta ansvar för landstingets utveckling duger det inte. Vi måste förhandla oss fram till stabila majoriteter som driver en politik vi tror på. Därför sträcker jag ut handen. Vi har sju omröstningar om budget och finansplan framför oss under mandatperioden. Nästa gång, i juni 2011, hoppas jag att vi har ett budgetförslag som har en stabil landstingsmajoritet bakom sig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)