Inte röd, inte blå utan grön!

Staten är inte en tomte som sprider godhet kring sig! Staten är en stor hierarkisk organisation som likriktar, toppstyr och kväser människors kreativitet. Det finns ingen anledning att applådera eller sträva efter att så mycket som möjligt ska drivas i statlig regi.

Storföretag sprider ingen välvilja kring sig. Deras enda intresse är att tjäna så mycket pengar som möjligt. När en högljudd liberal kör påstår att företagens girighet leder till det allmännas bästa är det obegripligt nys.

Människor har en inneboende kreativitet, vi vill skapa, vi vill lyssna på våra medmänniskor och vara delaktiga. Att skapa, vara med i ett sammanhang och att uppskattas för det vi gör är en är en grundläggande drivkraft för oss människor.

När man som grön pratar väl om småföretagsamhet så är det vad det handlar om. Det är inte för att det skapar så många arbetstillfällen som möjligt, ökar på BNP eller något annat slavkontrakt. Det handlar om tillit till medmänniskan och möjligheten att forma sitt eget liv. Men inte om tillit till det anonyma och rotlösa kapitalet, som girigt jagar vinst till varje pris. Inte blå, inte röd. Grön!

Valdebatt om vad?

Jag har lyssnat på ekots intervjuer med de borgerliga partiledarna under denna vecka. Intervjuarna är väldigt skickliga, de fokuserar kring frågor som är partiets dels hjärtefrågor, dels frågor där partiet i fråga har varit otydligt eller velande. Och så skatten för pensionärer, förstås.

Men vad blir det då för frågor som kommer upp?

Ja inte blir det viktiga framtidsfrågor eller ideologiska frågor om hur man ser på människorna i världen. Inte blir det något om klimat och miljö, trots att delar av Pakistan och Kina svämmar över samtidigt som Ryssland torkar och brinner upp.

Det blir ingen helhetsbild, det blir lite anekdotiskt, tycker jag. Det ger en bild av hur skickliga partiledarna är på att förklara och stå för sina åsikter. Och då vill jag nog påstå att Björklund var skickligast av borgarna, tätt följd av övriga herrar. Olofsson var inte så skicklig, och lyckades dessutom demonstrera att centerpartiet är splittrat t o m blan sina ministrar (Andreas Carlgren väger nog lätt så länge som Olofsson är partiledare. Men han har rätt att tycka vad han vill, det framhöll hon med emfas!)

PS. Björklund framstod ändå som väldigt oärlig när han förfasade sig över tanken på att friskolor skulle kunna tänkas dra ned på kvaliteten för att istället dela ut vinst. Han är ju knappast omedveten om att friskolorna har färre lärare per elev, färre behöriga lärarre per elev, ibland saknar gymnastiksal, skolbibliotek, slöjdsal och ibland t o m skolgård.