måndag 22 mars 2010

Scenkonstens demoner

I mitten av februari avslöjade Sveriges Radio hur en väldigt stor del av de som jobbar inom kultursektorn utsätts för sexuella trakasserier. Begreppet demonregissör fick för mitt inre en vidgad betydelse, ja dessutom en väldigt solkig och sorglig betydelse.

Stefan Böhm tidigare teaterchef och inte på något vis misstänkt för att vara skyldig till trakasserier, säger att män "tar för sig".

Tar för sig, tar för sig, tar för sig. Uttrycket kletar sig fast vid mig. Varför säger han så egentligen? Vad tar man för sig av? Man tar för sig av maten, kakorna, efter vad som bjuds. Men är det verkligen ett sätt man kan beskriva sina medarbetare, kollegor på? Kan man ta för sig av sina medmänniskor?

torsdag 4 mars 2010

J-ordet och en kritiker

Wilkinson & Pickets bok om Jämlikhet diskuteras i Sveriges Radios OBS. Idag hörde jag folkpartisten Jasenko Selemovics inlägg. Komikern Selemovic, frestas man att säga. Om det inte vore för att inlägget innehåller en lång rad av osakliga trick för att vilseföra åhöraren.

1. Förminska din motståndare och tillmäl honom dolda syften. Selemovic avfärdar den forskning som boken "Jämlikhetsanden" grundar sig på som "dubiös" och refererar därefter enbart till bokens innehåll som "tyckande".

2. Endast en av bokens författare, Richard Wilkinson, refereras. Kate Pickett nämns aldrig av Selemovic.

3. Wilkinson avfärdas med att han är en dålig kopia av Durkheim (en av sociologins fäder, dog 1917) och att han (Wilkinson) i 40 års tid har tyckt samma sak.

4. Wilkinson associeras med realsocialistiska diktaturer som Sovjet, Kuba och Nordkorea. I och för sig på ett helt felaktigt sätt, genom att hävda att det var det höga skattetrycket som tyngde det Sovjetiska folket.

5. När Selemovic börjar närma sig det som kan uppfattas som debattens kärna - om jämlik fördelning av resurser leder till att människor får bättre liv i meningen bättre hälsa - så hävdar Jasenko Selemovic med emfas att om människor får mera pengar så får de det bättre. Bättre för Selemovic verkar vara bara mera pengar. Så det är ytterligare ett sätt att föra bort debatten från dess ämne.

I ett kommentarsfält på OBS skrev jag nedanstående (något redigerat):

Jag drog efter andan när Selimovic kritiserade Wilkinsson & Picket utifrån följande tankefigur:

"Vi kan vifta med ett trollspö och skapa ett samhälle där de fattigaste och sämst ställda kan få det dubbelt så bra under förutsättning att de rika får det fyra gånger så bra." (Med "bra" avser JS pengar)

Problemet är att Wilkinson&Picket ganska tydligt, med hjälp av god, officiell statistik, visar att "bra" i meningen pengar inte har någon självklar koppling till "bra" i meningen liv med god hälsa, medellivslängd, trygghet osv.

Den foskning Wilkinson & Picket grundar sin bok på avfärdar JS som "dubiösa forskningsmetoder" och refererar sedan enbart till deras forskningsresultat som tyckande. (Dessutom utesluter JS konsekvent Kate Pickett genom att enbart referera till Richard Wilkinson.)

Värdigt en äkta folkpartist försöker Selimovic att associera sina motståndare med Sovjetkommunism eller någon annan "socialistiskt" diktatur. Han hävdar att dessa diktaturer gjorde (gör) sina länder fattigare genom att försöka omfördela med "höga beskattningar och egalitet". Det känns lite krystat att hävda att det var höga skatter som präglade de sovjetiska femårsplanerna. Alla produktionsmedel var ju redan statligt ägda.

Vårat dilemma inför Afghanistan

Per Wirtén har skrivit en artikel i Arena om Afghanistan. Jag tycker att den på ett utmärkt sätt sammanfattar vad jag känner inför kriget där. Jag fasar för och avskyr kriget och bombningarna i Afghanistan. Samtidigt så rider mig marorna när jag tänker på vad som skulle hända om alla utländska trupper drogs bort.

Thåström sjunger i Imperiet eller är det Ebba Grön: "Är det verkligen fred vi vill ha, till varje tänkbart pris".

Läs Wirtén och kommentera gärna!